Det är flera intressanta val på gång i världen. Storbritannien röstar till underhuset i början av maj, Filippinerna väljer president och därefter är det parlamentsval i Holland. En stundande folkomröstning om grundlagsändringar väntar också i Turkiet.
Här följer en kort sammanfattning:
Storbritannien
Britterna går till val den 6 maj. Sannolikt heter premiärministern David Cameron efter det. Cameron och hans konservativa Torypartiet har harvat i opposition sedan Tony Blair och Labour vann valet 1997. Men nu är många väljare trötta på Labour och vill se något nytt.
Enligt mätningarna ligger Tories runt 40 procent eller strax därunder. Labour ligger runt 30 procent eller lite högre. Liberal Democrats, som är ett vänsterliberalt parti och tillika Folkpartiets samarbetsparti, brukar parkera runt 20 procent och så ser det ut att bli nu också. Men dessa procentsiffror säger inte så mycket eftersom Storbritannien inte har ett proportionellt valsystem. Det handlar om vilka valkretsar man vinner, inte hur stort stödet är i hela landet.
Det finns därför en risk att inget parti får majoritet i underhuset. Därmed skulle David Cameron och Tories kunna snuvas på makten.
Om Tories vinner vore det ganska naturligt givet att många väljare är trötta på att se samma nunor i TV år efter år. Mer komplicerat lär det däremot bli för oss Europavänner. Tories är betydligt mer skeptiska till EU än Labour och Libdems. Partiet har en stark konservativ falang som motsatte sig Lissabonfördraget och kommer att försöka blockera ett fördjupat samarbete i EU.
Filippinerna
Filippinerna går till presidentval och lokala val den 10 maj. Det är ett viktigt land i sydostasien med över 90 miljoner invånare. Sittande presidenten Gloria Macapagal-Arroyo får inte kandidera enligt konstitutionen och striden står nu mellan en handfull andra kandidater.
Sedan Ferdinand Marcos diktatur störtades 1986 har filippinsk politik präglats av korruption, skandaler och folkliga uppror. Arroyo själv var huvudperson för några år sedan i den så kallade Hello Garci-skandalen. Men hon överlevde det och ställer nu upp till parlamentet och siktar på att bli talman.
Bland presidentkandidaterna märks Noynoy Aquino som kandiderar för Liberala partiet. Han är son till Corazon Aquino som blev president efter Ferdinand Marcos fall. Aquinos huvudmotståndare är Manny Villar från Nationalistpartiet som är en högerinstitution i filippinsk politik. Arroyos parti Lakas-Kamdi-CMD:s kandidat heter Gilbert Teodoro, men partiet har skakats av interna strider senaste månaderna. Häromveckan fanns ett popup-fönster på Teodoros hemsida där han dementerade rykten om att han skulle hoppa av kampanjen.
Det går att läsa om kandidaterna på Political Arena.
Vem som vinner har vi ingen aning om. Det verkar inte heller gå att lita på opinionsmätningarna.
Turkiet
I Turkiet har reformprocessen tappat fart till följd av frontalkrocken mellan AKP-regeringen och den chauvinistiska oppositionen. Varenda vrå av Turkiets politiska liv är ett slagfält idag och den avgörande frågan är om landet ska demokratiseras eller inte.
Men nu har regeringen tröttnat på att vartenda reformförslag blockeras av författningsdomstolen. Genom att lägga fram ett förslag på författningsändringar till parlamentet ställer premiärminister Recep Tayyip Erdogan oppsitionen inför ett ultimatum. Acceptera ändringar i grundlagen, eller så går frågan till folkomröstning. Det är ett sätt att försöka ingjuta ny energi i reformprocessen. Om det blir ett Ja i folkomröstningen vill säga.
Turkiets grundlag skrevs av militären efter kuppen 1980. Syftet är att skydda staten från medborgarna, inte tvärtom. I praktiken måste Turkiet skriva om konstitutionen om landet vill bli medlem i EU. Men det är lättare sagt än gjort. Det stora bekymret är att det är svårt att få stöd för de reformer som faktiskt är nödvändiga. Det gäller till exempel kurdernas rätt till ett officiellt erkännande för sitt språk och sin kultur, som saknas i detta paket av grundlagsändringar.
Förslaget till förändringar i konstitutionen handlar främst om hur ledande företrädare för rättssystemet ska utses och gör det svårare att stänga politiska partier. Det krävs 367 röster i nationalförsamlingen för att kluba förändringarna, men om förslag får stöd av mellan 330-366 ledamöter så går det i stället till folkomröstning, vilket är det troliga.
Holland
Holland beskrevs en gång i tiden som ett liberalt föredöme. Idag kantas nyhetsrapporteringen därifrån av en gaphals som vill förbjuda folk att läsa Koranen. Hur det kunde gå så snett finns det säkert både en och två avhandlingar som kan redogöra för.
Men 9 juni är det nyval. Den styrande koalitionen av kristdemokrater och socialdemokrater sprack på frågan om närvaron i Afghanistan. Så nu slåss partierna ånyo om de 150 platserna i parlamentet.
Folkpartiet har två systerpartier i Nederländerna; det marknadsliberala VVD och socialliberala D66. VVD har alltid varit de större av de två, men partiet har också sargats, eller snarare skonats, av splittring då falanger som vill ha en mer restriktiv invandringspolitik och hacka mer på muslimer har startat nya partier.
Enligt Politiekebarometer så tappar Balkenende konservativa rejält. Ökar gör framför allt Geert Wilders och D66. Sossarna PvdA och liberala VVD ligger still. Men det är långt kvar till valet så mycket kan fortfarande hända.
Risken med ett starkt val för Wilders är att det ger ny energi åt främlingsfientliga grupper i andra europeiska länder, inklusive här i Sverige.
