Idag är årsdagen av det riggade presidentvalet i Iran förra året. I Iran står tiden aldrig still, även om utvecklingen tyvärr sällan går framåt. Den senaste tiden är inget undantag. Låt oss titta lite närmare på senaste tidens händelser.
Sanktionerna
I maj presenterade Turkiet och Brasilien en överenskommelse med Iran om urananrikningsprogrammet. Syftet var att bryta upp stödet i FN:s säkerhetsråd för ett nytt paket sanktioner mot Iran. Men uppgörelsen sköt bredvid målet. För det första kunde Iran fortsätta anrikningen upp till 20 procent. För det andra intensifierade flera länder i säkerhetsrådet arbetet att nå fram till nya sanktioner. Säkerhetsrådet antog så förslaget från USA efter att Ryssland och Kina tvättat texterna. Turkiet och Brasilien röstade emot och Libanon avstod.
Det råder delade meningar om hur mycket nytta sanktionerna gör. Men det är likväl viktigt att förslaget gick igenom, även om skärpningarna kunde varit större. Det innebär att FN fortsätter att sätta press på Iran. Länder kan också introducera egna hårdare sanktioner mot Iran. Dessutom slår sanktionerna både direkt och indirekt mot regimen, vare sig den iranska ledningen och sanktionskritiska stater vill medge det eller ej. Det är dock oklart i vilken utsträckning. Irans president reagerade i alla fall med viss irritation.
Jag noterar att Socialdemokraternas utrikespolitiska talesperson Urban Ahlin kritiserar Carl Bildt för att ”driva en egen linje” i sanktionsfrågan. När de rödgröna slår sina kloka huvuden ihop kanske Urban Ahlin själv skulle fundera över att driva en egen linje.
Årsdagen av presidentvalet
Mir Hussein Mousavi uppmanade sina anhängare att inte gå ut och demonstrera. Han vill undvika blodspillan, och förmodligen testa sin egen auktoritet hos de oppositionella. En del iranier gick ut på gatorna i alla fall, men i mindre skara. Sedan den gröna rörelsens massdemonstrationer i höstas har militären steg för steg återställt ordningen. Det har skett med gamla beprövade metoder såsom tortyr, avrättningar, ökad kontroll, trakasserier osv. Frågan är nu om den gröna rörelsen har kommit till vägs ände. Har regimen tystat oppositionen så att iranierna inte vågar ta gatorna i besittning igen? Jag tror inte det. Kanske är det så att den ödesmättade tystnaden återigen sänker sig över Tehran i sviterna av våldet. Men det är många som är så förtvivlade över utvecklingen i landet och den frustrationen kommer förr eller senare till uttryck i öppna protester igen. Det är snarare en fråga om när, var och i vilket sammanhang.
Protester kan te sig på olika sätt. Men faran är när de förpassas till det privata. Men så blir det förstås när människor är rädda att mista arbetet, studieplatsen eller till och med livet om de organiserar sig tillsammans med andra. Det beror på situationen. NY Times rapporterar till exempel idag från Iran att:
The major demonstrations and protests are gone, but the hard feelings remain, coursing through the routine of daily life: A young woman who worked for years as a volunteer in a children’s hospital said that she now saw her volunteerism as a “tool of resistance” because it highlighted a failure of the government to provide adequate care.
Kurdistan
Sedan en tid tillbaka har iransk militär beskjutit kurdiska områden på den irakiska sidan gränsen. Vid två tillfällen har militären också gått in med marktrupp och fordon i Irakiska Kurdistan, så långt som 2 respektive 3 kilometer in på irakiskt territorium. Utrikesministeriet i Bagdad har protesterat mot detta. Iran har deklarerat att intrången är tillfälliga och att de inte har någon avsikt att upprätta någon buffertzon eller på annat sätt stanna kvar. Orsaken till de iranska intrången är en pågående lågintensiv militär konflikt med Pjak-gerillan. Pjak är en systergrupp till PKK. Jag vet inte om dessa strider påverkas av att PKK upphävde sin ensidiga vapenvila i Turkiet sista maj.
De iranska intrången i KRG-området (det handlar om gränsen från Hajj Umran ned till Hawraman, det är PUK som kontrollerar området) medför problem. Återuppbyggnaden av dessa områden försvåras. Återgången till ett normalt liv för den sedan länge krigsplågade befolkningen rubbas också med flygräder, beskjutningar och soldater som tränger in. Det riskerar också att skada relationerna mellan Iran och Irak om det forstsätter. Ett exempel på risken för detta var när iranska soldater förväxlade irakkurdiska gränsvakter med Pjak.
Men framför allt drabbas de civila. Varken Iran eller Turkiet brukar vara överdrivet noggranna när de bombar. Kurdish Globe rapporterar om hur de civila drabbades av det senaste bombardemanget:
According to residents in border areas, the recent Iranian bombardment was the heaviest ever. A 13-year-old girl was killed and two villagers wounded. Hundreds more were made homeless, fleeing the border for safer areas, where they are living in tents provided by humanitarian organizations. Mam Ahmed, 68, left his village due to the recent shelling. ”Iran bombs far from PJAK locations. There are no PJAK in the areas where they are bombing,” he said.
Bilden till detta blogginlägg är hämtad här och fotot är taget vid en iransk demonstration i Toronto.
”Men framför allt drabbas de civila. Varken Iran eller Turkiet brukar vara överdrivet noggranna när de bombar.”
Av 100 fällda bomber per dag fäller USA och Israel 99 av dessa och alltid mitt i prick men 0 civila offer. Tack för att du klargjorde det Fredrik. Vad skulle svenska folket göra utan dig?
http://www.independent.co.uk/news/world/americas/pentagon-rushes-to-block-release-of-classified-files-on-wikileaks-1998313.html
Här kan du läsa en intressant grej Fredrik. Längst ner i artikeln står det följande: ”*Wikileaks claims its next big scoop will be to publish video footage of an air strike in Afghanistan that killed scores of civilians.”
Jag är väldigt intresserad vad du kommer att ha att säga när detta blir officiellt. Hur mycket ”kraft” du kommer lägga på att förstora upp det på samma sätt som du förstorar upp händelser i Turkiet, Iran och andra Muslimska länder där demokrati tydligen aldrig existerar.
Ali, blogginlägget handlar om iranska bombningar mot kurdiskdominerade områden. Israel bombar inte där, och de har aldrig gjort det heller.
Sedan tycks du tro att min kritik mot Turkiet främst handlar om att Turkiet är ett muslimskt land. Med det argumentet skulle jag kunna säga att jag engagerar mig för kurderna av exakt samma skäl. De allra flesta kurder är också muslimer. Men jag delar inte in världen i religioner, inte olika folk heller. Jag kritiserar sådant jag anser vara fel. I Turkiets fall är det dessutom ofta de sekulära krafterna i statsapparaten som upprätthåller förtrycket.
Fredrik Malm, Du påstår att du kritiserar sådant du anser vara fel men när PKK utförde en attack mot en turkisk militär station dagen innan Ship to Gaza blev bordat kom det inte ett knyst från ditt håll. Det kan endast bero på två saker, antingen anser du att attacken inte är fel eller så har du favoriserat Kurder och Israeler. Speciellt med tanke på att du endast kritiserar andra nationer endast när något händer dessa två folkslag.
Och det största frågetecknet är att du återigen lyfter fram Kurderna i detta blogginlägg. Iran är ett land med många minoritetsgrupper. Kurderna är varken den största eller den minsta utan bara en i mängden. Hur kommer det sig att du aldrig tagit upp förtrycket mot någon av de andra folkgrupperna som lever där?
Och nej Israel bombar inte där, men de bombar i Libanon, Palestina och Gaza. Däremot bombar USA både i Irak och i Afghanistan. Men det har du aldrig tagit upp.
Ali, du får nog finna dig i att jag kommer att engagera mig för kurdernas rättigheter. Om du inte accepterar det så får du söka dig till andra hemsidor. Attacken mot marinbasen ägde några timmar före bordningen av Mavi Marmara. Jag var på väg till Afghanistan då. Men jag kan visst skriva ett inlägg om situationen i Turkiet just nu med stundande folkomröstning, slutet för vapenvilan, valet nästa år m.m. Det är bara en fråga om tid, inget annat.
Kära Fredrik, Problemet är inte att du engagerar dig för kurdernas rättigheter utan att du vinklar det hela till ett perspektiv där alla kurder framställs som offer överallt i världen där de lever. Resultatet blir att du samtidigt framställer Turkiet, Iran etc som Kurdernas Hitler där det ända dessa länder vill är att utplåna kurdernas existens. Och så är inte fallet. Det bor väldigt många Kurder i Turkiet och Iran etc som är väldigt nöjda med situationen och tycker det PKK och liknande kurdiska organisationer gör är helt och hållet idiotiskt. Om vi tar ett exempel som bombningar mot kurdiska fästen så är det inte så att dessa görs spontant utan är en reaktion på en action från kurdernas sida. Och att skylla på tid när det gäller vad du väljer och skriva om hade vart helt okej om det nu fanns ett enda inlägg på din sida som var Turkiet positivist. Dvs där Turkiet inte var de ”onda” i sammanhanget. Där Turkiet framställdes som en nation som gjorde något för att försvara sina medborgare mot terrordåd. Jag tror inte jag behöver upplysa dig om att PKK faktiskt är en terrorist stämplad organisation av både EU och USA, men det har du aldrig påpekat.
Samma sak gäller Israel. Visste du att det finns en organisation som heter Jews against Zionism? Visste du att ett skepp som ska åka till gaza är organiserat av 2 olika judiska organisationer i Europa och England? Är dessa människor också fanatiska muslimer? Är dessa människor också Antisemiter? Eller är de bara medmänniskor som tycker något är fel med situationen i Gaza och vad den Israeliska regeringen gör mot människorna där?
Det är faktiskt jätte bra att det finns engagerade människor som dig som bryr sig om folk i omvärlden. Men att hela tiden kritisera andra nationer och framställa kurder och Israeler som något slags offer i världen retar upp både Turkar och Kurder. Försök för en gång skull skriva från ett neutralt perspektiv. Ta upp vilka bra saker Turkiet gör för sin befolkning som både är Turkarna och Kurder.
En rödgrön regering vill att USA lämnar alla sina militärbaser runt om i världen,som Liberal vill jag inte leva i en värld där USA leker världspolis, Jag vill hellre inte leva i en värld där USA inte leker världspolis
Ali
Varför gör det ont inom dig när andra uppmärksammar kurdernas situation?
Det finns uppskattningsvis 4 miljoner palestinier i de palestinska områdena
Det finns uppskattningsvis 40 miljoner kurder i alla de fyra kurdiska delarna
Fråga dig själv vilken konflikt man dagligen talar om i samtliga medier världen över och ställ dig frågan sedan om aktivismen och mediabevakningen av Mellanöstern är jämt fördelad.
Du förminskar ett stort antal människor och förstorar ett litet antal människor.
Lycka till med det.
Ali, det är möjligt att det bor kurder i Turkiet och Iran som är ”väldigt nöjda med situationen”, men jag tvivar på att de är ”väldigt många” som du skriver.
I övrigt får du sluta med svepande beskyllningar. Du får läsa vad jag skriver och kritisera det, inte ägna dig åt hitte på.
Fredrik Malm, Hitte på?
”men jag tvivar på att de är ”väldigt många” som du skriver”
Du tvivlar? på vilka grunder? Tex har du vart i Iran? Eller har du samtalat med flyktingar som lever i Sverige? Dvs, personer som flytt från Iran? Det representerar ju absolut inte majoriteten av kurderna i Iran och deras situation. Ska du skriva något som ska representera majoriteten av vad ett folk tycker och känner kan du väl i alla fall presentera din källa och hur du kommit till den slutsatsen. Annars är det inget annat än ”hitte på” som du själv så fint kallar det.
Sanningen: Du får förklara dig lite tydligare, förstår inte riktigt vad du vill komma fram till?
Fredrik:
Iranska bombningar av Kurdistan beror förmodligen på att kurderna i Iran strejkade till följd av de avrättningarna av det kurdiska aktivisterna i Iran. Iran svarar med att kollektivt bestraffa ALLA kurder inklusive kurder i KRG:s områden.
Här ser man en som inte kan bemöta ”Sannings” inlägg, som för övrigt är klockren!
”Sanning: Du får förklara dig lite tydligare, förstår inte riktigt vad du vill komma fram till?”
- Vad är egentligen svårt att förstå, Ali?
Ali, jag befinner mig i Kurdistan. Jag har traffat manga kurder och de e inte flyktingar. Jag lovar, ingen jag traffat har tyckt om att vara en del av Irak. Man vill istallet ha en sjalvstandig kurdisk stat. Detta trots att kurderna i Irak har fler rattigheter och battre rattigheter an kurder i Iran och Turkiet. Poangen e att troligtvis e det inte manga kurder som e nojda med sin situation i Turkiet eller Iran. I kurdiskdominerade omraden gav man stod till DTP, som nu e ett forbjudet parti. I Turkiet far kurder inte lara sig lasa och skriva pa sitt sprak, vilket strider mot FNs barnkonvencion. I kurdistan finns mycket olja, den allra storsta delen av Turkiets olja kommer fran kurdiskdominerade omraden, men sedan missgynnas kurderna dar (arbetslosheten e bara ett exempel). Sag mig, varfor skulle kurderna vara nojda i tex Turkiet?