General staff’s dead silence on air force treason scandal draws ire

According to a report that appeared in the Bugün daily last week, an air forces officer in wire communications asked a high-ranking air forces pilot to shoot down Herons or change their flight plans because they were causing too much damage to PKK terrorists, who he spoke of as “ours.” The conversation took place on Oct. 10, 2007. An officer calling a mobile phone from a landline in Ankara said the Herons were very good at locating targets and that they had caused a great deal of damage to his own men, who were PKK militants. He said he would like the Herons to be downed or at least be given new coordinates. The commander on the other at the end of the line said, “We’ll take care of that.”

Jag är kurd och STÖDJER INTE PKKS TERROR! Däremot finns det högt uppsatta militärer inom den kemalistiska militären som verkar stödja PKK av hela sitt kemalistiska hjärta. Hur i Abrahams heliga skägg kommer det sig?

Vi kommer inte längre…
Vi får avsluta med en gammal härlig hip hop låt:

http://www.youtube.com/watch?v=2050DD3QE3s

Wild thing

Doin’ a little show at the local discotheque
This fine youg chick was on my jack so I say what the heck
She want to come on stage and do her little dance
So I said chill for now but maybe later you’ll get your chance
So when the show was finished I took her around the way
And what do you know she was good to go without a word to say
We was all alone and she said ”Tone let me tell you one thing
I need $50 to make you holler I get paid to do the wild thing”

Say what
Yo love, you must be kidding
You’re walkin’ babe
Just break out of here
Hasta la vista PKK

Wild thing

KDP har förlorat många peshmerga mot PUK också, men de samarbetar nu. I slutändan är det ändå så att USA tar besluten, ser de PKK som ett hinder så kommer de att acceptera och tillåta en turkisk invasion i irakiska Kurdistan. Det är alltså inte kurderna som tar det beslutet.

Hur kan du Osman förneka att turkiet går emot kurdernas intressen och gång på gång hylla hycklar AKP? Har du på fullaste allvar -exempelvis- inte insett varför turkiet samarbetar med syrien och iran? Det enda som dessa länder har gemensamt är deras stora kurdiska minoriteter! Tips: se det hela utifrån ett större perspektiv istället för att sitta och spy galla över PKK.
Nu har förresten Syrien också börjat använda sig av PKK ursäkten. Syrien har nyligen hotat med att beslagta kurdiska familjers mark om de på något sätt har koppling till PKK, förmodligen kommer man (likt turkiet) komma med grundlösa påståenden om en sådan koppling och tvångsförlytta ännu fler kurder.
Är du Osman överhuvudtaget medveten om att iran och syrien har börjat fjäska för turkiet? Det verkar iallafalll inte så (kanske har zaman och hurriyet inte kallat det för just fjäsk, fastän ahmadinejad, under sitt besök i Ankara, skröt om hur ”tydlig” man har varit i sin kamp mot pkk/pjak gerillan.
——————–

Pinsamt att en ”kurd” försvarar och sväljer allt vad den turkiska AKP regeringen gör och säger. Har du verkligen så svårt att se saker utifrån andra perpektiv, eller med att komma på egna (nya) argument?

Svar: Turkiet. Kurdistans största handelspartner är Turkiet och mer kapitalism som kan förbrödra är på ingång.

Large group of businessmen embarks for N.Iraq

http://www.todayszaman.com/tz-web/news-214645-large-group-of-businessmen-embarks-for-niraq.html

Vet du att Bazanis KDP har offrat 3500 peshmerge soldater i sin kamp mot PKK?

Tror du på fullaste allvar att ett centralstyre som KRG vill ha 3000-4000 skogstokiga hjärntvättade marxister inom sitt territorium?

Svar: Nej!

Du skriver att turkiska militärjuntan pressades tillbaka att överlämna makten till det civila. Detta stämmer överhuvudtaget inte. Turkiska militärjuntan följde en planering som den även delgav den turkiska allmänheten. Efter referendumet 1982 hade militärjuntan uppnått sitt mål och behövde således inte fortsätta vid makten. Juntans utarbetade konstitution som accepterades av turkiska väljarna innebar ett hårdare förtryck mot kurder och andra minoriteter. Förnekelse och assimilationspolitiken tog nu fart på riktigt. Du kan kalla detta referendum för ”demokratisk”, jag kallar det för odemokratisk då det var en militärjunta som höll i det. Valet 6 november 1983 då Özals ANAP kom till makten bör inte heller anses som demokratisk. Inför detta val hade militärjuntan förbjudit en rad politiker och personligheter ifrån att delta. Valet hölls alltså med Juntans goda minne. PKK:s väpnade kamp har att göra med att kurder inte fick bedriva politisk och fredligt arbete i Turkiet, och som ända alternativ valde man således den väpnade kampen. Glöm inte att turkiska militären vid denna tid hade fängslat majoriteten av kurdiska politiker, däribland även mestadels av PKK:s medlemmar och ledare, vars fängelsedom fortsatte långt efter 1983 och införande av det som du kallar för ”Demokrati i Turkiet”. Samma politik fortsätter idag för kurder. Idag sitter tusentals och inte som du skriver ”hundratals” kurdiska barn i fängelserna, för att inte nämna de tusentals kurdiska politiker som idag befinner sig i fängelse för medlemskap i PKK och KCK.

Dina punkter som du radat upp tänker jag inte ens svara på. Du manipulerar fakta precis som tidningen Todayszaman gör det. Du som tidningen har en tydlig politisk agenda, avsaknaden av objektivitet är tydligt. Ni skriver det som passar er sekt. Ni smutskastar PKK just för att ni inte kan bättre än så, att den kurdiska frihetskampen gång på gång hindrar er framfart i kurdiska områden frustrerar er. Ert parti AKP är i kurdernas ögon inte ens det minsta demokratisk, ni köper och mutar er fram i norra Kurdistan, med allt ifrån kol, makaroner till mikron och kylskåp till fattiga vid valtider.
I kurders ögon Osman samarbetar AKP, CHP, MHP och turkiska militären för att hindra kurdiska folket ifrån att få sin frihet. Beviset: När det är val står alla turkiska partier enade i kurdiska områden mot DTP/BDP. Militären försöker tvinga kurder att rösta på AKP.

Turkiska partier och turkiska militären står enade när det kommer till den kurdiska frågan, vet du varför Osman? Jo för att de delar samma syn på statsmentaliteten. I turkiska parlamentet har inte något turkiskt parti ens en enda gång röstat för att stoppa turkiska militärens operationer i kurdiska områden. I Turkiska parlamentet röstar samtliga AKP, CHP och MHP parlamentariker för fortsatt krig. När AKP kom till makten 2002 skulle det ta 2 år tills kriget på nytt bröt ut. AKP hade två gyllene år på sig att göra mycket. Stoppade AKP kriget? Nej! Fortsatte AKP den reformprocess som Ecevit innan honom startat? Nej! Vad gjorde AKP? Jo de återinförde de grunder som skulle påbörja kriget på nytt.

De fåtal assyrier som lever kvar utsätts gång på gång av plundring, olagliga konfiskeringar, hot och våld av dessa terrorister eller de som stödjer dem (läs byvakter eller turkiska facister). AKPs försök att islamisera landet är mer skrämmande där de flörtar med islamister (bl. a. Ship to Gaza och Irans regering) och motarbetar grundlagen om att bevara det sekulära. Om man får välja mellan pest och kolera bör man ändå välkomna den lilla reform som förbättrar minoritetens situation och inte förvänta sig en direkt revolution av ett styre som har haft en kultur att trampa på minoriteterna. Det kan leda till ytterligare förbättringar och slutligen en fullvärdig demokrati i den turkiska delen av Assyrien.

Du verkar inte förstå min poäng. Diskussionen handlar inom om PKK är en reaktion på den kemalistiska regimens 90 år långa förtryck av kurderna eller inte. Inte heller handlar den om AK P:s reformer hat varit tillfredsställande eller inte. Diskussionen handlar om PKKs våld är legitim idag eller inte. Du anser ju uppenbarligen att PKK:s massmord är legitim och bör fortsätta – oavsett om den drabbar soldater eller civila. Jag tror inte att det går att övertyga dig, men jag ska göra ett sista försök att få dig att inse att PKKs terror bara skadar kurdernas kamp i Turkiet (och den demokratiska kampen i Turkiet i stort ).

Låt mig ge dig några exempel på hur PKKs perversa våld skadat demokratikampen i Turkiet:

1) 1983 hade den styrande militärjuntan pressats till att lämna över makten till dom civila i Turkiet. Demokratiska val skulle hållas. Men vad hände? Under en PKK- kongress 1983 valde PKK ledaren Öcalan att ge order om att inleda en väpnad kamp. Några attacker kunde dock inte genomföras innan valet som ägde rum i november samma år. Istället kom PKK:s första attacker i augusti följande år. Ledarskapet som visat sig oförmögen att genomföra terrorattacker i november innan valet bestraffades av Öcalan personligen genom att avlägsnas från sina positioner.

Med andra ord svarade Öcalan och hans PKK på övergången från militärstyre till demokrati med terror. Under juntastyret så hade PKK inte terrorattacker på sin agenda.

2) Mellan 1983-1986 slog PKK endast till mot militära mål. 1986 började PKK att även ägna sig åt att ”vägröveri”, dvs man stoppade fordon som rullade längst östra Turkiets vägar och kidnappade passagerare. På den tiden fanns Lagen mot ”kriminella gäng och rövare”. Den lagen kunde nu fascisterna i Turkiet åberopa för att tvinga fram ett införande av undantagstillstånd i östra Turkiet. Det blev även fallet. PKKs ”vägterror” med kidnappningar och mord resulterade i att hela östra Turkiet nu blev ett fängelse för regionens invånare där medborgares frihet stryptes på ett markant sätt. Regionens kurdiska medborgare kunde nu förtryckas än mer och detta resulterade självfallet till att stödet för PKK ökade. Något som varken den fascistiska militären i Turkiet eller PKK hade något emot.

3) 1993 tog Turkiets dåvarande president Turgut Özal en rad olika radikala steg för att lösa kurd- och PKK frågan i Turkiet. Bland annat flaggade han för förhandlingar med PKK ledaren Öcalan som på den tiden levde i Syrien. PKK hade även utlyst en ensidig vapenvila. Inga våldsaktioner ägde längre rum och förutsättningarna för att ta bort de rådande undantagslagarna i östra Turkiet och avskaffa byväktarsystemet (20% av kurderna i östra Turkiet strider än i dag på militären sida mot PKK. Många av dessa para-militära grupper sig åt kriminalitet) var goda. Dessa frågor började även diskuteras i parlamentet, men vad hände? Jo, PKK genomförde en attack mot 33 obeväpnade turkiska soldater som färdades i en buss. Samtliga avrättades och våldets språk började än en gång att tala. Turkiets demokrater fick ställa in alla sina försök till en lösning av kurdfrågan. Nationalismen ökade, militären kunde utöka sitt inflytande och PKK kunde fortsätta att existera med bibehållet inflytande och stöd bland kurderna. Än en gång var östra Turkiet dömd till konflikt, död, tortyr och mord.

4) När Turkiet i början av 2007 planerade att genomföra det så viktiga presidentvalet i parlamentet så valde PKK att öka sina terrorattacker. Presidentvalet försökte CHP och den kemalistiska byråkratin sabotera då man var medvetna om att AK P regeringen skulle kunna rösta fram landets nästa president (en demokrat). Genom att peka på PKKs terror kunde nu oppositionen (CHP och MHP) i spetsen pressa regeringen till att ge sitt godkännande till gränsöverskridande attacker i irakiska Kurdistan mot PKK. Den 22 maj 2007 bombade PKK Anfartalar basaren i Ankara. Den 29 september mördade man 12 civila i Beagac. Den 7 oktober dödade man 15 soldater i Sirnak. Den 17 oktober tvingades regeringen till att godkänna en lag som gav militären rätt att gå in i irakiska Kurdistan.

5) Dem 21 oktober planerade parlamentet att rösta igenom lagändringar som skulle möjliggöra för folket att rösta fram landets nästa president (folkomröstning). Vad hände natten till den 21 oktober? PKK genomförde en stor attack mot en militärpostering och dödade 13 soldater samt kidnappade 8. Under tiden som parlamentet diskuterade lagändringarna som skulle möjliggöra folkomröstningen sprängde PKK av en mina som skadade 18 civila. Samtidigt som dessa attentat planerade PKK illegala demonstrationer runt om i östra Turkiet med gatukravaller som följd. Under dessa kravaller skadades många minderåriga barn.

6) Det viktigaste nedslaget mot Ergenekon ( http://www.todayszaman.com/tz-web/news-208034-ergenekon-fact-vs-fiction-1-unraveling-the-trial-of-the-century.html )ägde rum den 30 juni 2008. För första gången i Turkiets historia greps två generaler misstänkta för att planera en militärkupp. Den 2 juli gav PKK ledaren order om att PKK och DTP INTE skulle stödja regeringen i dess kamp mot Ergenekon (terroristnätverk inom den turkiska statsapparaten). Än en gång inleddes en rad olika upplopp i städer med många PKK anhängare och den 11 augusti dödades 9 soldater i Kemah området. Än en gång kunde CHP och MHP utöva press mot regeringen och fokus gick bort från den ödesdigra Ergenekon –utredningen till PKK:s terror. Turkiets demokratimotståndare från vänster till höger fick vatten på sin kvarn tack vare PKKs terror.

7) Den 10 oktober lät Turkiets president Abdullah Gul meddela att han tänkte upprätta en dialog med KRG (irakiska Kurdistan styre). Den 14 oktober ägde ett möte rum mellan en turkisk toppdiplomat och Mesud Barzani Bagdad. Två dagar senare gick DTP och påstod att Öcalan misshandlades i sitt fångenskap på den turkiska fängelseön Imrali. PKK organiserade än en gång gatukravaller över hela Turkiet. Butiker förstördes och hundratals personbilar nedbrända. Den 4 november angrep PKK Aktutun basen och mördade 17 soldater och skadade 23 andra.

I samband med regeringens lansering av det kurdiska initiativet (29 maj 2009) bjöd Erdogan in DTPs ledare Ahmet Turk till ett möte (fram till dess hade Erdogan bojkottat DTP). Regeringen ville göra DTP (nuvarande BDP) till en del av det kurdiska initiativet och sökte helt enkelt stöd hos det pro-kurdiska partiet. Två dagar innan hade PKK dödat 7 soldater i Hakkari. Samma dag som dessa soldater dödades diskuterades en ny lag för att möjliggöra en minröjning längst gränsen mellan Syrien och Turkiet (detta motsatte sig CHP, MHP och den turkiska militären).

9) Samma vecka som den kemalistiska Författningsdomstolen skulle hålla förhandlingar om förbjudandet av AK P, accepterade en domstol prövningen av århundrades viktigaste åtal – den mot Ergenekon, djupa staten, som misstänks ligga bakom mordet på 18.000 kurder. Detta ägde rum den 25 juli. Men vad hände bara TVÅ dagar senare? 17 civila dog i ett bombattentat i Istanbul och 154 skadades. PKK beskylldes för dådet men många menade att det var Ergenekon som låg bakom massmorden.

10) Under PKKs gatu-upplopp över hela Turkiet har hundratals minderåriga gripits och åtalats enligt Turkiets anti-terrorlagar. Dessa barn åtalades av kemalistiska åklagare och dömdes till långa straff av kemalist-styrda turkiska domstolar. Detta utnyttjade PKK för att framställa AK P som ett fascistiskt parti som inte drog sig för att döma barn till långa fängelsestraff. AK P inledde efter en tid en lagändring som skulle rädda dessa barn från fängelsestraff och från att åtalas och dömas enligt anti-terrorlagar. Regeringen planerade att diskutera och rösta igenom lagändringen i parlamentet i december 2009. Den 8 december skulle den kemalistiska Författningsdomstolen avgöra DTPs fortsatta öde som ett politiskt parti i Turkiet. December var sannerligen en kritisk månad i Turkiet, men vad hände?

Den 7 december 2009 anföll PKK män en buss och dödade 7 obeväpnade menige.
Resultatet: Lagen som skulle rädda dom gripna, åtalade och fängslade kurdiska barnen kunde inte diskuteras i parlamentet. Det fick skjutas upp och DTP stängdes ned av den kemalistiska Författningsdomstolen.

Agitan; Den här listan kan göras mycket mycket längre. I dag står det klart att den kurd-nationalistiska rörelsen i Turkiet (BDP/DTP) inte har några som helst avsikter att bidra till en lösning av kurdfrågan i Turkiet. Istället vill man upprätthålla status-quo läget där turkisk- nationalism och kurdisk- nationalism härskar bland folken, där militären kan fortsätta att hindra demokratiseringen av Turkiet genom att peka på konflikten och där PKK fortsätter sin meningslösa existens och kan fortsätta med sina terroraktiviteter och narkotikasmuggling.

Som jag skrivit så många gånger förut så är jag son till en kurd och vet hur kurderna har haft det under kemalisternas regim. Du behöver inte förklara för mig att kurderna har förtryckts. Diskussionen handlar om hur Anatoliens folk kan ersätta den 90 år gamla fascistiska kemalistiska regimen och en dag inta sin plats i EU.
Även jag har fått uppleva den kemalistiska regimens förtryck. Under ett semesterbesök i Turkiet 2000 greps jag av en civil MHP- polis. Han busade med mig genom att släcka två cigaretter; en marlboro på min hand och en annan på mitt ben. Han tände även eld i mitt hår.
Det var en regim som förtryckte det kurdiska folket och inte det turkiska folket. Det var en fascist som busade med mig och inte en vanlig turk. Den är regimen som är fienden och deras hantlangare- inte demokratin i Turkiet. Ni är i krig mot den turkiska demokratin och jag hoppas att ni misslyckas.
Jag kräver i egenskap av demokrat och humanist att svenska politiker pressar BDP politikerna till att ta avstånd från PKKs våld och till att bidra till Turkiets demokratiproblem. I ett demokratiskt Turkiet kommer kurderna att bli dom största vinnarna. I ett odemokratiskt Turkiet kommer kurderna att fortsätta att vara dom största förlornarna.